Lunarblogg från 9/1"Jag hade ingen aning om hur många timmar om dygnet man kan ägna åt att gå och plocka!! Prylar landar överallt.. spydukar, nappar, amningsinlägg (ofta sönderslitna av jycken), kaffekoppar, post, barnvagn, babylift, hundben, reklam, fjärrkontroller, tvätt, tvätt, tvätt, rätta till mattor på glid, tända/släcka myslampor, hänga/vika tvätt, diska, koka insamlade flaskor/nappar... Shit, hur klarade mamma av 4 ungar?? Största projektet varje dag är ändå dagens hundpromenad.. vi bor på andra våningen och om man inte vill ge ungen nackskador så blir det vackert till att ta det i olika etapper.. barn ska tankas upp (inte skoj om hon blir tokhungrig under promenixen), blöjan bytas, kläs på (fy faaan vad små babyvantar är!! å varför envisas hon med att spreta med fingrarna när de ska på???), stoppas ner i liggdelen av vagnen, vid det här laget skriker hon oftast hysteriskt pga av vanthat! Hela tiden omväxlande gnäller och skriker Dexter för han har fattat att det snart är dax att gå ut till alla läckra löptikar! Sen ska babyi lift parkeras på köksbordet, mamma Sanna kläs på (trots att hon redan är genomsvett och skulle kunna genomföra hela promenaden naken utan att frysa...) och vagnen ska baxas ner för trapporna ackompanjerad av hundyl och Moayl... upp igen och koppla vovve och hämta liften i köket. Leta upp nycklar och egna vantar och sen ner för trapporna.. Montera liften i vagnen medans Dexter skriker sig hes för att han inte når närmsta buske.. Moa vansinnig, Dexter hysterisk och mamma genomsvett och knäckt. Så fort vagnen sen börjar rulla sussar Moa sött, Dexter drar iofs hopplöst men han börjar fatta att han inte kan gå framför vagnen.. Lugnet lägger sig och vi får en timmes schysst promenix.. Sen återstår då bara samma procedur en gång till fast tvärtom. Å ni tycker att en åtta-timmars-arbetsdag är kämpig??

Den lilla krokodilen Dexter. Svart som natten och vild som attan! Ingen ordning på honom alls.. men han är rätt söt! Idag är han nybadad och arg. (Kletar man bajs i hela rumpan får man skylla sig själv!)Morbror Hannes fick komma och passa lilla Mo medans matte badade äcklig hund. Hannes fick kaffe och pepparkaka för besväret, tack Hannes!Han ska kastreras (Dexter alltså, inte Hannes!) så fort vi har hostat upp 3000 blanka kronor som vi inte behöver till någon annat! *host host* Sen hoppas vi på att livet samt våra promenader blir lite lugnare!

Person nummer två:Min älskade karl, Robert! Utan honom hade det inte blivit någon liten Moa och jag hade inte heller varit den jag är.. (Hade kanske fortfarnade härjat runt på krogen utan honom.. Hemska tanke!) Nåja, nu finns han i allra högsta grad även om jag inte har sett mycket av honom de senaste veckorna. Utvecklingssamtal heter boven... Men nästa vecka är det minsann sportlov, sjung hej allihopa! Här blir det ingen skidresa eller annan sportig historia, det blir inte ens en resa till andra kusten och resten av släkten.. Nej, här ska det borras! Ny lägenhet kräver bra borrmaskin, framför allt när lyan har utrustats med idel betongväggar! Tur att mammaSanna är grym på att köra slagborr!Robert kör inte slagborr men han är attans så bra på mycket annat.. å framför allt är han min! (För första gången i mitt liv är jag tokrädd för att bli lämnad.. sug på den!)Please stay!

Vi börjar med en presentation av huvudpersonerna. Låt mig stolt presentera, minst men Störst i mitt liv: Lilla Moa mus! Hon dök upp den åttonde december och har sen omväxlande berikat och förstört mitt liv! Söt som socker dagtid, ond och grym nattetid. Hon förvandlar sakta med säkert mina höfter till pulver (pga allt gungande...) och mina bröst till lussebrödsdeg. Kul, tack!