Den lilla krokodilen Dexter. Svart som natten och vild som attan! Ingen ordning på honom alls.. men han är rätt söt! Idag är han nybadad och arg. (Kletar man bajs i hela rumpan får man skylla sig själv!)Morbror Hannes fick komma och passa lilla Mo medans matte badade äcklig hund. Hannes fick kaffe och pepparkaka för besväret, tack Hannes!Han ska kastreras (Dexter alltså, inte Hannes!) så fort vi har hostat upp 3000 blanka kronor som vi inte behöver till någon annat! *host host* Sen hoppas vi på att livet samt våra promenader blir lite lugnare!

Person nummer två:Min älskade karl, Robert! Utan honom hade det inte blivit någon liten Moa och jag hade inte heller varit den jag är.. (Hade kanske fortfarnade härjat runt på krogen utan honom.. Hemska tanke!) Nåja, nu finns han i allra högsta grad även om jag inte har sett mycket av honom de senaste veckorna. Utvecklingssamtal heter boven... Men nästa vecka är det minsann sportlov, sjung hej allihopa! Här blir det ingen skidresa eller annan sportig historia, det blir inte ens en resa till andra kusten och resten av släkten.. Nej, här ska det borras! Ny lägenhet kräver bra borrmaskin, framför allt när lyan har utrustats med idel betongväggar! Tur att mammaSanna är grym på att köra slagborr!Robert kör inte slagborr men han är attans så bra på mycket annat.. å framför allt är han min! (För första gången i mitt liv är jag tokrädd för att bli lämnad.. sug på den!)Please stay!

Vi börjar med en presentation av huvudpersonerna. Låt mig stolt presentera, minst men Störst i mitt liv: Lilla Moa mus! Hon dök upp den åttonde december och har sen omväxlande berikat och förstört mitt liv! Söt som socker dagtid, ond och grym nattetid. Hon förvandlar sakta med säkert mina höfter till pulver (pga allt gungande...) och mina bröst till lussebrödsdeg. Kul, tack!